måndag 22 april 2013

Malawiciklider

Nästan med korallrevets färger och skönhet

Afrikanska Ciklider, Fakta & Information ,
Av: Hasse , ons nov 14, 2001, 13:24
Visad: 45867 ggr, Länkar: 27 st, Röster: 4, Betyg: De är alla, nästan i varje fall, mycket vackra. De är munruvande. Naturligt lever de mycket tätt. Och så bör de också ha det i akvariet. För den oinvigde kan det se ut som om fiskarna lever i trängsel, men det är alltså helt naturligt. Fiskarna det handlar om är ciklider från världens nionde största sjö, Malawisjön vars stränder finns i länderna Malawi, Tanzania odh Mocambique.
De första Malawicikliderna kom till Sverige i början på 1970-talet och var då mycket dyra. Tre till fyra gånger mer än vad de kostar idag fick akvaristerna punga ut med och det gjorde att ytterst få hade råd att själv köpa på sig en liten avelsflock. Därför var det vanligt att akvarister gick samman om en liten flock. Man köpte två eller tre exemplat per skalle och lät dem gå i samma akvarium. Sedan delade man på ynglen och den förtjänst de kunde ge.
Det är mycket denna pionjärgärning som ligger bakom dagens stora intresse för de här cikliderna. Men precis som fallet är med andra grenar inom akvariehobbyn har även den här varierat i intresse under åren.
Ett verkligt uppsving fick Malawicikliderna omkring 1975 då ett vackert Malawiakvarium innehållande bland annat Cytocara moori visades som pausprogram. Var och varannan akvarist i landet skaffade sig då ett Malawikar. Det verkligt stora intresset höll i sig i ungefär tio år innan det började avklinga. Det var bland annat saltvattenakvarier som började ta över då.

Uppsving
Under de senaste åren har en mängd nya arter fångats och förts in till Sverige. Det har gjort att Malawi-intresset fått ett rejält uppsving igen.
Gemensamt för merparten av de här cikliderna är att de är mycket tåliga i de flesta avseenden, inte minst vad gäller vattenförhållanden och känslighet för sjukdomar. De är dessutom lätta att odla, då de alla är munrumvande. Det här men munruvning innebär att honan direkt efter leken tar in rommen i munnen och bär den där tills den kläcks. Under tiden - det kan röra sig om några dagar - äter hon inte. Mammans mun blir också en tillflyckt för ynglen den första tiden de blivit frisimmande.
Förmodligen har det här med munruvande uppstått därför att fiskarna lever så tätt i naturen. Där gäller det att skydda både rom och yngel från andra i samma art och andra arter.
Allt detta gör att man utan vidare kan rekommendera Malawiciklider också till nybörjare.

Biotopakvarium
Man bör dock tänka på en del saker som är viktiga då man skaffar sig dessa vackra fiskar. Det ska vara ett biotopakvarium. Det innebär att man inte kan blanda fiskar från olika biotoper och världsdelar med Malawicikliderna. Detta därför att förhållandena i akvariet är lite speciella. Vattnet ska vara hårt och hålla ett pH på 7,8 - 8,5 (värdena varierar så i sjön), vilket är basiskt. Dvärgciklider från Amazonas, vilka lever i svagt surt och mjukt vatten, skulle inte må särskilt bra i Malawivattnet.
Ytterligare en faktor som talar emot att hålla andra fiskar tillsammans med cikliderna i Malawikaret är att de kan vara bitska mot dem.
Den som funderar på att skaffa sig ett Malawiakvarium bör hålla sig till en "burk" på minst 200 liter. I det kan man ha ett 20-tal fiskar. En bra, termostatreglerad, doppvärmare hör också till, liksom ett par pumpar kopplade till innerfilter. Pumpkapaciteten bör ligga kring 800 liter per timme och pump. Genom den kraftiga vattencirkulationen kommer fiskarna bra till sin rätt och det blir verkligen ett biotopakvarium, eftersom vattenrörelserna i den här sjön i naturen är mycket kraftig.

Extra kalk
På bottnen kan man ha den sortens grus som i handeln saluförs under beteckningen engelsk sjösten. Om det inte skulle räcka för att hålla pH:t över sju kan man komplettera med kalk, vilken då placeras i en nylonpåse (strumpa t ex) och göms bakom en sten.
Akvariet inreds huvudsakligen med sten, eftersom det stämmer bäst med de biotoper fiskarna kommer från. Mer om det längre ner. I Malawisjön förekommer endast ett par växtarter, om man bortser från algväxten som är riklig. bland annat Vallisneria finns naturligt i sjön.
Men i akvariet passar inte de växterna eftersom fiskarna kommer att finfördela dem. Istället får vi göra ett avsteg från biotoptanken och plantera lite tåligare och tuffare växter, till exempel Javaormbunke och Anubias. Även en del Chryptocorynearter lär kunna fungera.

Byta vatten
Precis som med andra akvarievarianter spelar delvattenbytet också här en viktig roll. De ska utföras regelbundet, till exempel var tionde dag byts en tredjedel vatten. Bortsett från att det gynnar fiskarnas hälsa finns ännu en fördel med att göra dessa vattenbyten. Det är nämligen så att fiskarn, om de eljest är i god kondition, alltid börjar leka efter ett delvattenbyte.
När det gäller belysningen till ett sådant här akvarium får det avpassas efter akvariets storlek. Minst två lysrör behövs. De ska vara tända 6 - 8 timmar per dygn, inte mer för då riskerar man att få en okontrollerbar algtillväxt.

Inte röda mygglarver
Ett par viktiga saker finns att påpeka när det gäller mathållningen. I naturen är det vanligt att de här cikliderna "betar" av den frodiga algväxten som finns på sjöns stenar. Men de är inte enbart vegetarianer. Tvärtom! De äter mycket vegetabilisk kost, men de jagar också allehanda smådjur inne bland algerna. Det gör att i akvariet bör vi se till att inslaget vegetabilier i kosten är ganska stor. Bland de fina djupfrysta foder som finns i handeln finns också sådana som innehåller vegetabilier, till exempel Animix. I övrigt kan man ge till exempel daphnier, mysis, räkor och annat. Röda mygglarver ska dock alltid undvikas för den här gruppen fiskar. Detta därfšr att det inte är ett naturligt foder för dem. De kan, särskilt av ensidig utfodring, drabbas av bukvattensot av röda mygglarver.
När det gäller Malawisjön så kan nämnas att temperaturen ligger på 23 - 28 grader. Den är 600 kilometer lång och på det bredaste stället 80 km. Maxdjupet ligger på 700 meter, men där finns förstås inga av de fiskar vi ser i akvarierna. Djupet och det märkliga utseendet på sjön förklaras av att den ligger i en jättelik förkastningsspricka, Great Rift Valley.

Dominerande zoner
I sjön finns en mängd olika zooner, vilka har sina särskilda ciklidarter. Det är inte bara så att de här cikliderna, i likhet med de andra stora afrikanska sjöarnas fauna, är endemiska (finns bara där) i sin sjö, utan också i sin speciella zon.
De allra flesta av akvariefiskarna kommer från två av sjöns zoner, nämligen den som finns på 1 - 2 meters djup och är beströdd av "kullerstenar" och klippstranden, med större stenar och klippblock, på 3 - 5 meters djup.
På dessa biotoper finns oerhörda mängder fisk. Artrikedomen och individrikedomen har bara sin motsvarighet på jordens korallrev.
Kjell Fohrman, som varit med och översatt den nya boken "Malawiciklider i sin naturliga miljö" av Ad Konings, har berättat om en dykning i sjön. Han hade en kompis med sig och vid ett tillfälle då de befann sig ca 20 meter från varandra hade de uppskattningsvid 10 000 Malawisebror (Pseudotropheus zebra) mellan sig.

Färgprakt
Denna Malawisebra är förresten en vacker och lämplig fisk för den som vill börja med de här cikliderna. Den blir upp till 15 cm lång och finns i ett flertal färgtyper. Sebran är härdig, äter det mesta som bjuds och leker villigt. En annan av de klassiska Malawicikliderna är auratus (Melannochromis (Pseudotropheus) auratus). Det är en något mindre art som uppvisar en fantastisk färgprakt med svartbrun grundfärg kombinerad med två turkosfärgade längsband.
I ett stort biotopakvarium för ciklider från Malawisjön kan exempelvis arter ur följande släkte hållas tillsammans: Alunocara, Haplochromis, Pseudotropheus med flera. Bäst är att samråda med en kunnig handlare eller en akvarieförening då "besättningen" i akvariet ska komponeras.
Det finns mer än 300 arter i Malawisjön och ständigt tillkommer fler och fler kommer också till akvaristen, så nog finns det att välja emellan.
Hans Norling
hasse@zoonen.com

Inga kommentarer: